Toscana, olivoljans Bordeaux

Det intressant att se hur många likheter det finns mellan produktion av vin- och olivolja. Givet rätt klimatzon, brukar man slarvigt säga att där vinstockar trivs, där trivs också olivträd. Vidare kan kvalitén på olivoljan och dess egenskaper variera från år till år precis på samma sätt som viner. Det är dessutom de bästa producenterna som är bäst på att hantera svåra år.

Mot denna bakgrund är det ingen slump att många menar att man i Toscana producerar de bästa olivoljorna i världen. Det är i detta distrikt som många av de bästa vinerna kommer ifrån. Som kuriosa kan nämnas att olivoljan från Montalcino var tidigare mer berömd och omtalad än det nu mer berömda vinet Brunello di Montalcino. Den toskanska olivoljan kan liknas vid olivoljans Bordeaux. Precis som vinerna från Bordeaux är de ofta kraftfulla och smakrika och passar bäst till kötträtter såsom en florentinsk stek. Hållbarheten på dessa olivoljor tillhör det längsta precis på samma sätt som att man hittar de mest lagringsdugliga vinerna i Bordeaux.

Ytterligare likheter med bordeaux-viner är filosofin att man gärna blandar olja från olika olivsorter för att uppnå balans och komplexitet. I likhet med Bordeaux är det främst tre oliver som används i ”olivolje-cuvéen”. Den viktigaste oliven är Frantoio. Denna oliv ger parfym och komplexitet, men även pepprighet och beska. Denna skulle kunna jämföras med Cabernet Sauvignon. En parhäst till Cabernet Sauvignon är den kärva Cabernet Francen. Moriola är denna druvas motsvarighet i den toskanska olivvärlden. Denna oliv har många likheter med Frantoio, men är mer rustik och saknar till vissa delar den komplexitet som Frantoio har. Slutligen, precis som i Bordeaux behöver man en olivsort som bidrar med frukt samt balanserar beska och kärvhet. Denna olivvärldens Merlot heter Leccino. Som ni ser, det finns många likheter mellan de två stora kulturprodukterna olivolja och vin.