Vinoliv Rekommenderar i Augusti

Efter juliuppehållet är det dags för en ny omgång av tillfälliga nyheter på systembolaget. Nyheterna är något färre än snittet och bland vinerna är det svårt att hitta några superfynd. Detta gäller även den italienska tranchen, som vi har valt att bevaka för våra medlemmar. Då jag har svårt att hitta något vin som sticker ut vad gäller pris/kvalitet eller pris i förhållande samma vin inköpt i Italien, avstår jag att lämna några rekommendationer från detta utbud.

För att inte låta er gå helt lottlösa efter att ha läst denna artikel så har jag valt att åtminstone plocka fram en belöning. Det är bra att man har vänner som brinner lika starkt som jag för italienska viner för det är inte alltid man har tid att följa med och prova allt i systembolagets betydande sortiment. Från honom fick jag tipset att prova Selvarossa (32228) från Cantine due Palme.

Det som fångade mitt intresse var priset förhållande till den relativt kostsamma produktionstekniken. Druvorna, negroamaro och malvasia nera, som handplockas, macereras i horisontella tankar av rostfritt stål. Dessa roterar kring sin egen axel, vilket möjliggör optimala förutsättningar för druvjuicen att blandas med skal, jäst och övrig fällning allt för att dra ut färg och extrakter på ett kontrollerat sätt. Detta skiljer sig från den normala och något mer ”brutala” tekniken då vinet pumpas upp. Slutligen hamnar vinet i franska fat av bra kvalitet.

En annan intressant omständighet är årgången – 2002. Denna årgång måste anses vara ett av de svåraste åren i Europa för att producera bra viner. Vissa producenter i Toscana valde att inte göra sitt toppvin, alla druvor gick till de mindre prestigefulla vinerna, i Piemonte valde relativt många barolo-producenter att inte göra sina topp-barolos etc. Till skillnad från de flesta regioner i Italien år 2002 gjorde man även bra viner i Puglia, där ifrån Selvarossa kommer.

Hur var mina intryck av Selvarossa 2002? Om man tar hänsyn till priset, 67 konor, så var det relativt sett en stor upplevelse. Om än dock inte inom min favorit genre så tilltalar det trots allt de flesta. Vinet har många likheter med ”nyavärlden”-viner: generös, söt, varm frukt, men har något mer att berätta i form av komplexitet samt spänst från väl integrerade syror, vilket gör det något mer krävande. Vinet passar mycket bra till sommarens grillning, men även till medelstarka hårdostar, dock inte för salta, av typ parmesan-, pecorino-, gruyere- och beuafortost. Nedan följer mina vinprovningsanteckningar.

Färgen är intensivt mörkröd. Doften som är något återhållsam, men ger med sig efter ett tag, är komplex och kryddig med karaktär av söta mörka bär, mint, vanilj, örter, fuktigt läder och parfym från ek. Smaken är mycket generös och härligt bärig med karaktär av söta mörka bär, vanilj och ek. Längden på smaken är något kort givet övrig genorositet. Vinner inte på att lagras vidare.

Av Janos Pataky